Det blev... Ingenting. Gick upp till berget, stod med Viktor, Jesper och Andreas. A Andreas höll på med en massa, och de var de sista jag behövde. Och när han sa att jag skulle gå för att han inte fick hålla om mig så gick jag. Vet inte om han menade de, vet inte nånting. Men jag vill inte hem till honom iallafall! Och jag skulle aldrig få de heller så? Jag måste ge så mycket för nånting som är onödigt.
Jag kan inte förklara nånting här! Men de har hänt.. Saker. Och jag får panik, jag vet inte vad som händer och jag vet inte vad jag ska göra. Och då menar jag panik, inte bara att jag säger så.
Men de pågår bara i mitt huvud. Och jag kan inte berätta för någon så dom förstår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar