Asså mitt allra första förhållande var när jag precis började skolan och var typ sex år. Men de tycker jag faktiskt inte räknas. För vi var nog bara mest kompisar, och han var en as bra kompis! Vi hade as kul!
Sen hade jag ett konstigt förhållande med en kille när jag gick i sexan nästa gång, i fem dar. En kille jag träffade EN gång innan vi blev tsm och sen så blev han retad för att han var ihop med mig så han gjorde slut. (också lite oseriöst)
Nästa var i sjuan med en kille i sju dag som jag inte ens träffade nära de att jag var ihop med han. Vi träffades en gång på sommaren och sen blev vi ihop nån gång på hösten. Och dom sju dagarna vi var ihop så var han inte ens hemma!? utan i Norge och kunde inte ha någon kontakt. Också jävligt oseriöst förhållande!
Sen de sista nu i vintras. Men min förta riktiga kärlek. Men jag vet inte vad som var sant och inte. Vi höll på i några veckor väldigt intensivt, dom finase och lyckligaste veckorna i hela mitt liv! Och sen blev vi tsm, jag upplevde min först kyss tex. Vi var tsm i en helg, typ fem dar eller något och sen gjorde han slut, jag blev helt förstörd och sen blev de nåt återfall av kärleken till han några månader efter. Och nu så har vi knappt kontakt. Jag mår fortfarande dåligt över allt som hänt med oss..
A och nu vågar jag inte ens tro att de finns kärlek på jorden för mig. Jag blir bara så sårad. Jag har ju inte nämnt alla gånger jag TROTT jag har betytt någonting för en kille och sen blir han antingen ihop med någon och säger att han aldrig gillat mig eller a så gör han något annat..
Kärlek tvivlar jag alltid på. Men den lurar mig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar