Satte på ettan och där var de Sommarpratarna. Ni vet alla dom som pratat i P1 någon gång under sommaren om sin bardom, sitt vuxna liv eller bara nånting från sitt liv. Och när jag lyssnar på sånt så kan jag inte hålla stilla min fingrar. jag börjar fantisera om vad mitt program skulle handla om, vad jag skulle säga och vilka ord och i vilken ordning jag skulle säga dom i. det sluta med att jag stängde av teven, tog fram skrivmaskinen på datorn och skrev, länge. Och lästa högt. Jag har ett handikapp! jag får lätt anfall av att jag MÅSTE skriva. Så fort de kommer något poetiskt, om livet, om tillvaro, just så som de är i programmet sommarpratarna. Det var samma när jag såg programmet Jakten på lycka i SVT1 med Hanna Hellquist, ett typiskt program då de poppar upp citat, dikter och många sidor av beskrivningar,
poetiskt nedskriva rader som beskriver nånting jag vill beskriva. Min bok innehåller bara sådant. Sånt som blivit från tankar till ord nedskriva på en skrivmaskin på datorn, när jag behövt att skriva av mig. Som nu.. Men de är en del av mig, jag är helt enkelt en skrivare. Det är en av anledningarna till att jag kan förstora saker, och må mycket dåligt! Nu säger jag inte att de är små saker som drabbar mig, men jag har som sagt ett från mig ett så kallat handikapp med detta.
Nu ska jag sova, detta gjorde mig smått utmattad faktiskt..
godnatt på er